Att bli tillfrågad

Att bli tillfrågad, finns det något mer underbart? 
Att INTE bli tillfrågad, finns det något som är värre?
 
När man blir tillfrågad att rida någons häst, får ansvar att ta hand om någons barn eller frågas om att följa med på bio så blir man glad. Man känner sig ansvarsfull och älskad. Jag blir ofta frågad om de två första grejerna, men den tredje? Inte lika ofta... 
 
Hur mysigt skulle det inte vara att ta en heldag i stan med shopping, middag och avsluta med bio? Eller bestämma sig klockan halv 9 på kvällen att fara och grilla? Eller ha filmkväll hemma i sitt stökiga rum eller bara ta en kväll och sitta och prata? Det låter som musik för mina öron, men tänk om det saknar det viktigaste? Att ha vänner att göra det med...
Roligt att prova kläder utan smakråd, sitta vid lägerelden utan skitsnack, se på film själv i sitt mörka rum eller inte ha någon att prata med när något hemskt har hänt...
 
Alla dessa saker vet jag att mina vänner har gjort och jag har inte blivit tillfrågad att hänga med... Jag har inte heller frågat om de vill hänga med mig... Varför?  Jag vet inte... Hur besviken blir man inte om man frågar om h*n vill med och grilla och alla säger nej? Varför har inte någon frågat mig? Det har jag ingen blekaste om..
 
Jag har aldrig varit den tjejen som blir tillfrågad att hänga med. Om några ska till stan får jag oftast fråga om jag också kan följa, och det är skit jobbigt... Det känns som att man blir bort prioriterad framför andra.
 
Jag vet inte varför de inte frågar. Anstränger jag mig inte nog mycket? Är jag tråkig att umgås med? Är jag för annorlunda? Är jag för lång? Är jag för ful för att vistas med? Har jag för tråkig klädsmak? Frågar jag för lite för att folk ska tro att jag vill med ut? Ni vet nog alla hur många frågor man ställer i sitt huvud som tonåring och ibland känns det som att man ska spricka!! Jag VILL vara med! Men jag vet inte HUR jag ska få vara med. 
 
Självklart så blir jag tillfrågad ibland, och då kan jag inte bli lyckligare! Då följer jag med och försöker att få ihop det inplanerade ändå. Det jag inte blir tillfrågad om är om jag vill med på UG, med ut på samhället eller med ut och grilla. Varför jag inte blir det tror jag är för att folk inte tror att jag vill med. De tror att jag är Tjejen som heldre sitter hemma och ser på serier en fredags kväll istället för att umgås med vänner, men jag har helt enkelt blivit satt i det facket utan att bett om det, och det SUGER! 
 
Om minder än en vecka börjar jag 9:an och jag är mer nervös nu än när jag började 7:an. Jag har inte träffat några av mina vänner på hela sommaren och nu ska jag vara med dem hela dagarna. Jag vet inte vad som har hänt, och kommer nog inte heller få veta vad som har hänt. Jag kommer inte få sitta en hel natt med alla innan och prata om vad som har hänt i sommar så att man vet vart alla står. Nej jag längtar INTE tills skolan börjar. Jag har en klump i magen som växer för varje dag...
 
Denna termin SKA jag vara med, jag SKA fråga, SKA frågas!! På ett eller annat sätt ska jag få till det! Även om det inte blir lätt...
 
Need this so fucking much right now!

/Kram!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0