En flyktväg?

Hela den här sommaren har varit underbar. Jag har fått ha Fred, varit ute i stugan, tävlat och varit i Stockholm. Jag har haft fullt upp och bara längtat till att ha en heldag med datorn, mig och mig själv. Denna vecka har jag bara haft datorn, mig och mig själv, och är så uttråkad... Fred har börjat gå ridlektioner, mamma och pappa jobbar och vi är inte i stugan. 
 
Nu VILL jag ha något att göra, men har inte det. Jag skulle gärna vilja fylla en del av den tiden med att vara med vänner, men det blir bara inte så... Jag har inte varit hemma hos några av mina kompisar själv på kanske ett år, jag har inte umgåts med någon hemma hos dem på helgerna på jag vet inte hur länge och ursäkten har alltid varit stallet... Om det är några kompisar som varit med varandra på lördag, säger jag alltid att jag var på stallet... Stallet har blivit en undanflykt för mig och mitt självförtroende för att inte känna mig utanför, och det är fel! 
 
Men om jag inte har någon flyktväg då? Hur blir det då? Då tror jag att man känner sig ännu mer utanför och därför kommer jag fortsätta med den undanflykten! Det är den flyktvägen jag behöver just nu. Den får mig att känna mig mindre utanför och jag blir delaktig i något! Jag känner att jag behövs i stallet och om inte jag gör det blir det inte gjort. I verkligheten blir det ändå gjort, men jag intalar mig själv att just jag behövs. Jag känner mig behövd och älskad i stallet och vem vill inte bli det? Den känslan jag får i stallet vill jag få överallt.
 
Jag vill vara den någon ringer när den mår dåligt, bli frågad om att komma och prata och sen så blir det så sent så man sover kvar, den som blir inbjuden att följa med på UG för då blir det mycket roligare. Jag vill helt enkelt vara mer populär! Vem vill inte liksom?
 
Det är endast ett år, ett år och sen kan man börja om! Då börjar jag gymnasium och jag kan hitta den där tjejkompisen som ringer en när man behöver prata och den som man pratar med till tidig morgon dagen efter. När gymnasiet börjar kan man ändra sig. Jag kan bli mer framåt och ta mer plats, på ett possitivt sätt. Man kan skaffa sig nya vänner som inte vet något om en och berätta det man vill att de ska veta! Man kan skaffa sig en ny identitet. Jag längtar redan!
Bara ett år kvar!

/Kram!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0