En flyktväg?

Hela den här sommaren har varit underbar. Jag har fått ha Fred, varit ute i stugan, tävlat och varit i Stockholm. Jag har haft fullt upp och bara längtat till att ha en heldag med datorn, mig och mig själv. Denna vecka har jag bara haft datorn, mig och mig själv, och är så uttråkad... Fred har börjat gå ridlektioner, mamma och pappa jobbar och vi är inte i stugan. 
 
Nu VILL jag ha något att göra, men har inte det. Jag skulle gärna vilja fylla en del av den tiden med att vara med vänner, men det blir bara inte så... Jag har inte varit hemma hos några av mina kompisar själv på kanske ett år, jag har inte umgåts med någon hemma hos dem på helgerna på jag vet inte hur länge och ursäkten har alltid varit stallet... Om det är några kompisar som varit med varandra på lördag, säger jag alltid att jag var på stallet... Stallet har blivit en undanflykt för mig och mitt självförtroende för att inte känna mig utanför, och det är fel! 
 
Men om jag inte har någon flyktväg då? Hur blir det då? Då tror jag att man känner sig ännu mer utanför och därför kommer jag fortsätta med den undanflykten! Det är den flyktvägen jag behöver just nu. Den får mig att känna mig mindre utanför och jag blir delaktig i något! Jag känner att jag behövs i stallet och om inte jag gör det blir det inte gjort. I verkligheten blir det ändå gjort, men jag intalar mig själv att just jag behövs. Jag känner mig behövd och älskad i stallet och vem vill inte bli det? Den känslan jag får i stallet vill jag få överallt.
 
Jag vill vara den någon ringer när den mår dåligt, bli frågad om att komma och prata och sen så blir det så sent så man sover kvar, den som blir inbjuden att följa med på UG för då blir det mycket roligare. Jag vill helt enkelt vara mer populär! Vem vill inte liksom?
 
Det är endast ett år, ett år och sen kan man börja om! Då börjar jag gymnasium och jag kan hitta den där tjejkompisen som ringer en när man behöver prata och den som man pratar med till tidig morgon dagen efter. När gymnasiet börjar kan man ändra sig. Jag kan bli mer framåt och ta mer plats, på ett possitivt sätt. Man kan skaffa sig nya vänner som inte vet något om en och berätta det man vill att de ska veta! Man kan skaffa sig en ny identitet. Jag längtar redan!
Bara ett år kvar!

/Kram!!
 

Att bli tillfrågad

Att bli tillfrågad, finns det något mer underbart? 
Att INTE bli tillfrågad, finns det något som är värre?
 
När man blir tillfrågad att rida någons häst, får ansvar att ta hand om någons barn eller frågas om att följa med på bio så blir man glad. Man känner sig ansvarsfull och älskad. Jag blir ofta frågad om de två första grejerna, men den tredje? Inte lika ofta... 
 
Hur mysigt skulle det inte vara att ta en heldag i stan med shopping, middag och avsluta med bio? Eller bestämma sig klockan halv 9 på kvällen att fara och grilla? Eller ha filmkväll hemma i sitt stökiga rum eller bara ta en kväll och sitta och prata? Det låter som musik för mina öron, men tänk om det saknar det viktigaste? Att ha vänner att göra det med...
Roligt att prova kläder utan smakråd, sitta vid lägerelden utan skitsnack, se på film själv i sitt mörka rum eller inte ha någon att prata med när något hemskt har hänt...
 
Alla dessa saker vet jag att mina vänner har gjort och jag har inte blivit tillfrågad att hänga med... Jag har inte heller frågat om de vill hänga med mig... Varför?  Jag vet inte... Hur besviken blir man inte om man frågar om h*n vill med och grilla och alla säger nej? Varför har inte någon frågat mig? Det har jag ingen blekaste om..
 
Jag har aldrig varit den tjejen som blir tillfrågad att hänga med. Om några ska till stan får jag oftast fråga om jag också kan följa, och det är skit jobbigt... Det känns som att man blir bort prioriterad framför andra.
 
Jag vet inte varför de inte frågar. Anstränger jag mig inte nog mycket? Är jag tråkig att umgås med? Är jag för annorlunda? Är jag för lång? Är jag för ful för att vistas med? Har jag för tråkig klädsmak? Frågar jag för lite för att folk ska tro att jag vill med ut? Ni vet nog alla hur många frågor man ställer i sitt huvud som tonåring och ibland känns det som att man ska spricka!! Jag VILL vara med! Men jag vet inte HUR jag ska få vara med. 
 
Självklart så blir jag tillfrågad ibland, och då kan jag inte bli lyckligare! Då följer jag med och försöker att få ihop det inplanerade ändå. Det jag inte blir tillfrågad om är om jag vill med på UG, med ut på samhället eller med ut och grilla. Varför jag inte blir det tror jag är för att folk inte tror att jag vill med. De tror att jag är Tjejen som heldre sitter hemma och ser på serier en fredags kväll istället för att umgås med vänner, men jag har helt enkelt blivit satt i det facket utan att bett om det, och det SUGER! 
 
Om minder än en vecka börjar jag 9:an och jag är mer nervös nu än när jag började 7:an. Jag har inte träffat några av mina vänner på hela sommaren och nu ska jag vara med dem hela dagarna. Jag vet inte vad som har hänt, och kommer nog inte heller få veta vad som har hänt. Jag kommer inte få sitta en hel natt med alla innan och prata om vad som har hänt i sommar så att man vet vart alla står. Nej jag längtar INTE tills skolan börjar. Jag har en klump i magen som växer för varje dag...
 
Denna termin SKA jag vara med, jag SKA fråga, SKA frågas!! På ett eller annat sätt ska jag få till det! Även om det inte blir lätt...
 
Need this so fucking much right now!

/Kram!!
 

Svårt och nervös...

Det som är jobbigast just nu är att ridskolan har börjat... Det här är andra sommarn i rad jag har hyrt Fred och nu känns det tomt när man inte ska ta hand om honom och rida varje dag! Nu börjar det verkliga liver, både för mig och Fred! Han går lektioner med både nybörjare och skickligare ryttare och nu när jag sätter mig på honom måste jag länga stigbyglarna 10 hål innan jag sätter mig i hans sadel! Det är bara en vecka kvar tills jag börjar skolan och då börjar det på tiktigt! Då ska man träffa kompisar efter hela sommaren, hinna med skolan, få koll på ens liv och rida!
 
Det jag gruvar mig mest för är att komma tillbaka till skolan. Jag har inte pratat med nästan någon av mina kompisar och känner på mig att det kan bli lite stelt... Men vi får helt enkelt se hur det går! Jag borde nog överleva!
MISS THIS!!

/Kram!!
 
 

Tråkigt, men man får inse sina begränsningar...

Nu har vi avanmält tävlingen... tårarna har runnit och det känns inte kul, men det känns ännu värre att åka 10 mil och inte kunna prestera! Fred har endast varit på två borta tävlingar och är oruttinerad så han behöver all mitt stöd, men som jag mår nu kan jag inte hjälpa honom till 100 %. Det är inte schysst mot varken mig eller Fred! Vi ska ha roligt och det blir det inte om man hamnar på backen! Det har varit jobbigt att sitta kvar och få fram Fred när jag mår bra, hur gör det då när jag inte mår bra? Vill inte ta den chansen och förstöra både mitt och Freds självförtoende, istället taggar vi till Hippo/Stöcke tävlingen som är om 2 veckor! Då ska jag vara frisk och kry!
/Kram!!

Inspiration!

jag måste säga att jag är så imponerad av många duktiga bloggerskor! Hur får ni tiden, orken och insperationen att skriva flera inlägg om dagen? Det går verkligen inte ihop i min hjärna! Jag tänkte därför skriva upp några bloggar jag läser dagligen och får extra insperation av!
 
http://nellieberntsson.metromode.se/
Nellie är en 14-årig tjej som verkligen har lyckats! Hon rider tre otroligt olika och fina hästar och har kämpat till vart hon är idag! En inspererande och lärorik blogg!
 
http://lifeofshowjumping.com/
Alltså Amanda, vad ska man säga! Amanda är nog min favorit blogg just nu! Hon skriver så välskrivna inlägg och så tänkvärda inlägg! Hon skriver så att man förstår och är som en tränare genom datorn! Underbart!! Hon är ju även gift med Ivo och de driver ett hoppstall i Bulgarien! Hur coolt, men vilket jobb det ligger bakom det stallet! Planering och att genomföra det man vill, imponerande!
 
http://sannabackstrom.webrider.se/
Sanna har gått i min skola och är även hon super duktig! Hon kämpar på som ridskoleryttare och även hon skriver genomtänkte inlägg! Just nu bloggar hon inte lika mycket vilket är tråkigt men förståeligt, det är sommar och då ska man göra annat än att sitta vid datorn! Men jag hoppas ändå att hon kommer börja blogga lite mer!
 
http://ztreliin.se/
Vem blir inte imponerad? Linn har inte haft det lätt! Hon har två underbart fina hästar och rider sjukligt bra! Jag gillar även att hon har sun egen stil, hon vet hur hon vill vara och jobbar hårt för att bli just som hon vill! Alltså så sjukt duktig!
 
http://johannagrant.se/
Alltså vilken helomvändning Johanna gjort! Från att bo i lilla trygga Sverige till att flytta till Stora Bulgarien och jobba hos Amanda och Ivo! Hon träffar sin Nikki och " lär om" sia att rida! Nu på slutet har hon skrivit riktigt bra inlägg och det är även genom Johannas blogg jag började läsa Amandas och Julias blogg.
 
Sen läser jag ett 10-tal till bloggar nästan varje dag! De får komma i ett annat inlägg!
/Kram!!
 

Vad händer?

Jag orkar fan inte mer... Veckorna går super fort och det gör helgerna också. Livet rullar på men en stor del av mig själv saknas...   De två sista hoppträningarna har Fred varit väldigt okonsentrerad vilket jag gissar är för att han är för pigg och orkar inte tänka utan vill helst bara springa.
 
Jag har länge haft ett hopp om att jag kanske på något sätt ska få någon chans att få börjar vara helgryttare på Fred igen men nu känns det som att hoppet är slut...Det är nu jag har insätt att vår tid är helt slut pågrund av en persons åsikt. Det är inte roligt att vara på stallet längre då man bara är nervös för att man ska bli tvungen att träffa en viss person i stalllgången. Samma sak är det när vuxna och barn frågar mig varför jag inte är helgryttare och jag ska förklara utan att säga hela sanningen och då framstår det som att det är jag som får skylla mig själv typ... Jag blir bara ledsen och måste gå därifrån. Jag orkar inte förklara fler gånger och är less på att vara på stallet. Allt känns bara ansträngt och obekvämt och för mig är stallet som ett blåmärke. Man vill verkligen klämma och trycka på det, men man ångrar sig direkt när man snuddat vid det... Ska verkligen ett stall där alla ska trivas och känna sig välkommen kännas så för någon som lagt hela sitt liv på klubben?
 
Vill bara tacka alla hästägare som inte är uppstallade på klubben som ger mig chansen att rida era underbart fina hästar och hjälper mig att få fortsätta göra det jag älskar!!
/Kram!!b
 

tårarna har runnit....

Nu är det klart. Jag är inte längre helgryttare på Fred och känner då att jag inte vill vara helgryttare. Bra start på året va?! Fred är ledig var fjärde helg men jag fick verkligen inte ha honom då så då känner jag, om de inte kan kompromissa så att jag fortsätter utan bara säger nej, varför ska jag då ge med mig och säga ja? Känns bara fel...
 
Red Fred idag och han var såååå fin! Tränade på galoppfattningarna då han har blivit riktigt svag i dem. Det blev bara bättre och bättre. Han hade en jätte fin och lufftig galopp och jag kommer sakna den galoppen... Nu kommer jag bara rida Fred varannan vecka på hoppningen och jag vill bara grina när jag tänker på det. " Vad ska jag göra nu?" " Hur ska jag kunna få rida?" "Vad ska jag göra på mina tomma helger?" Ja många frågor ska besvaras men dom tar jag till senare. Nu ska jag ha riktigt kul nu på söndag då jag ska vara med och hoppa och idag har jag ridit honom för sista gången på ett längre tag utan att det är lektion... Känns sorgligt men sant!
 
Rakade och Fred idag då han har börjat få rikgit lång päls. Halv rakade honom och han ser jätte rolig ut! Fram är han hur ljus grå som helst och bak är han märk orange grå typ... :D Ser ut som man har satt ihop två olika hästar! ;)
 
Imorgon ska vi till stan med Victoria vilket ska bli trevligt! Kanske man hittar någon snyggt?? Könt att komma bort från allt det här ett tag också!

Om ni tänker färg på den här bilden så är han så mörk som på före bilden där han är som mörkast och ljus på efter bilden där han är som ljusast! Ser ganske kul ut!!
/Kram!!
 

Måndag!

Hej! Klev inte upp och följde med och fotade ändå. Sov till klockan 12 istället vilket var välbehövligt då jag har haft svårt att somna! Iallafall så for vi till stallet. Kändes roligt att rida men ändå inte... Klumpen var typ där av att folk har sagt hela helgen att jag är för stor, för lång och ska rida storhäst. Om någon säger det till er, vad tänker ni då? Jo, det ska jag berätta för er- Jag är för tung för han och jag gör så att han får ich och rider honom som en kratta...
 
Iallafall, när jag hoppade upp på honom idag var det som att komma hem! Har saknat att få rida honom och allt satt. Tränade lite förvänd galopp vilket han skötte galant ( han har haft svårt med det) och det var roligt men jobbigt att rida. Han har tappat mycket kondition och blir lätt lite lång och pigg. Han hoppade bra dom vanligt men ett hinder ville han inte hoppa från början. En oxer med låda under. Jag ställde han framför hindret och så till han och då hoppade han stillastående!! Var nära på att flyga av men höll mig kvar för att jag just har långa ben att klämma åt mig med! :) Film kommer senare ikväll eller imorgon!
 
Vet inte än vilken häst det blir men vet att Fred är upptagen 3/4 veckor tror jag... Känns skit! Vet inte än hur jag ska göra... Har hållt inne tårarna hela dagen men då jag fick höra att han var utdelad så kom tårarna... Gick ut från stallet och samlade mig så gott som det gick. Jag har inget problem alls med dom som ska rida honom men det känns ändå sjukt jobbigt och jag hoppas att jag kan rida han lite ändå...
/Kram!!
 
 

Helgen!

Hej! Igår var vi barnvakt hela kvällen och därför blev det ingen uppdatering!! Tänkte skriva lite vad som hänt dessa två dagar.
 
Lördag hade vi stalljour och skulle då upp klockan 6. Hade super svårt att somna pga allt som händer just nu så jag sov bara i två timmar! ;) När vi kom hem från stallet så sov jaag till klockan 12 och då var det bara att slänga i sig något och på med ridkläderna! Vi pratade lite som vi gjorde dagen innan. Jag skulle rida Drömmen vilket kändes helt ok. När jag börjar ta av hans täcke så....POFF!! kolsvart... Strömmen stängdes av på hela anläggningen. Blev då ingen ridning och strömmen kom inte tillbaks förrän vid 3. Jag och Mattis tog in alla hästar, for hem, duschade och for och va barnvakt till klockan halv 2 på natten.
 
Idag hade jag också svårt att somna men sov enda till tolv. For till stallet och fick rida Drömmen idag istället. Gick väl helt ok men Matilda har ju haft honom somn helhäst nu så och han är inte min sorts häst. Trivs liksom inte. Annars har jag väl inte gjort så mycket. Har sjukt ont i min axel efter att jag ridit Zazzu då han är väldigt hård i högersidan. Inte kul!
 
Är 90 % säker på att jag inte kommer få vara helgryttare på Fred längre och enda argumentet är att jag är för lång. SO??!! Om det inte är ett problem för mig ska det väl inte vara ett problem för er? Jag får inte en sämre sits bara för att jag rider ponny och jag VET att jag inte är för tung för honom.... Jag har inte bestämt mig riktigt vad jag ska göra med hästeriet. Om jag ska fortsätta vara helgryttare eller inte, det beror på vilken häst jag ska rida. Tänker iallafall prova ett tag och känna hur det känns... Hur blir det med Fred då? Det vet jag inte ännu men jag ska fortsätta rida honom för Camilla varannan söndag och ska försöka rida dressyr träning på honom så ofta jag kan! Jag ska verkligen göra mitt bästa för jag känner mig inte klar med denna underbara ponnyn än! Bara en termin till, sen är jag nöjd! :)
Imorgon ska jag få sitta på Freds rygg igen! Klockan 15.00 har jag hoppträning! Längtar! Sedan under kvällen får jag veta hur det blir! Håll tummarna! Det kommer komma tårar om jag inte får rida honom längre och det vet jag.
/Kram!!

HT- 2013

Jaa kan ju inte säga det här har varit den bästa terminen i mitt liv, snarare tvärt om. Allt har hänt denna termin!
  • Mamma har haft 5 lektioner i veckan
  • Mira har sålts och bor nu ända nere i Gotland
  • Sötnos dog under höstlovet
  • Jag och Fred har varit i en liten svacka två gånger denna termin men tagit oss upp ur den och kommit ännu längre!
  • Julshowen tog mycket kraft ur mig. Mer än vad jag trodde
  • Skolan har varit mycket jobbigare
  • Jag vet inte om min och Freds resa är slut efter 2013...
 
 
Ja mycket som har varit jobbigt, vilket har resulterat i att jag har varit arg, grinig, sur och bettet mig illa. Jag har haft en ovanligt kort stubin och är allmänt less i kroppen. Allt kändes så bra bara för en-två månader sedan på häst fronten. Allt flöt på och jag skulle kanske få fara på någon tävling till våren för både min och Freds utveckling. Fred blev bara bättre och bättre i dressyren också och allt var bara roligt!
 
Men just nu är allting väldigt oklart. Kanske kommer jag bara rida Fred varannan vecka nästa termin eller ingenting alls... Endast på hoppträningarna. Om jag endast rider han då känns det som målet att fara på någon liten tävling långt bort...
 
På måndag vet jag iallafall att jag kommer få rida min prins och den kvällen får jag veta vad som händer med Fred och ridningen... Vi får helt enkelt se!
/Kram!!

Allt upp och ner

Allt känns upp och ner just nu.. Jag känner mig kluven. Ena sekunden leker livet och dagen efter går allt åt skogen... Det börjar litet men växer sig större tills hela jag är stressade, ledsen och sur. Låter alltid arg mot de som jag bryr mig om mest och jag kan inte rå för det.... Idag så kändes allting lite bättre. Fred skötte sig och var glad, jag och Mattis satt och pratade och hade det mysigt, åt gott och allt var frid och fröjd. Sen PANG!Blir allting sämre av en kommentar på Facebook. Nu har jag en klump i magen som jag har haft känge nu... Den blir mindre och mindre och  blir som ett grus korn men  kommer sen tillbaks som en sten... Jag vet inte varför.
 
Hela vår kommun är dum i huvudet så alla byaskolor ska flyttas till Nordmaling mitt i ett skolår. Alla barn från 7-12 år ska nu börja i en hel ny klass och nya lärare. Mamma ska nu börja jobba i Nordmaling och alla skolor som nu ska stängas ner ska packas ihop och packas upp på EN vecka.
 
 
Stallet har varit mycket den här terminen. Mamma har fem lektioner i veckan och jag är stallvärdinna en gång i veckan. Jag rider på helgerna och har US. Allt har flytit på bra tills vi skulle börja planera julshowen... Allt kändes stressigt och jäktigt. Vi i US blev sura på varandra då vi har olika åsikter och blir lite smått ovänner. Vi har inte gjort något för oss själva sedan i sommras och efter sommarenhar vi haft två övernattningar, några ponnyridningar och julshow. Mycket träning blir det också inför julshowen. Nu äntligen när julshowen är över och det är lov och man har all tid i världen hade vi bestämt att vi skulle sova på stallet... Men ICKE!! Då är det mer än hälften som inte "orkar" att far dit och sova. VA?! Vi ska fara dit och prata, se på julshowen, äta pizza och bara ha det almänt mys. ORKA?!
 
Jag var tvungen att få skriva av mig lite då jag just nu känner mig ssom en negativ bomb som räknas ner från 10. Jag var super taggad på en myskväll men nu blir det inget och tyväär så blir jag då ännu mer besviken och ledsen. Hoppas ni får en mer positiv Maja om ett tag! Och nu hoppas jag att ingen tar illa upp om vad jag skrivti, men är bara j*vligt less just nu och behövde verkligen stallet just nu men det har jag inte längre...
 Saknar det här och BEHÖVER det här! Vi hade så sjukt kul här!! Minns ni?!
Saknar den här Maja som är taggad och glad för julshow...
/Kram!!
 

Att vara perfekt i allt

 
Varför har vi så höga krav på oss själva? Och speciellt vaför har alla runt omkring oss ett krav på en annan person?
 
I en klass så finns det alltid de som är bäst, de som är sämst och de som är medelmåttig.
 
När man är bäst så ligger man på ett genomsnitt av A och B i betyg. Man har aldrig sämre än B och om man har det så är man sämst. Om man får ett C på ett prov så kommer det någon person och viftar med papperet i ens ansikte när de fått ett A och säger hur mycket bättre de är. Men jag får absolut inte säga till någon som är sämre än  mig samma sak? Då trycker jag ner den personen. Och om jag inte säger vad jag fått på ett prov så har det automatiskt gått dåligt och folk säger att de säkert var bättre än mig. Om jag då ändå berättar vad jag fått och det gått bra så är jag en skrytare och en nörd. Vad är problemet? 
Just nu så är det inte något bra att vara duktig i skolan. Man får aldrig ett Grattis  om det gått bra på ett prov för det är så självklart att det ska gå bra! Men om det då har gått dåligt så får man så sjukt mycket skit för det! Tror ni inte att jag är nog självkritisk mot mig själv? Jag behöver inte era ord kastade i mitt ansiktet!
 
Om man är sämst i klassen så ligger man oftast på ett D till F. De personerna kan folk säga grattis till om de är godkända i ett ämne och om det får F så säger man Bättre lycka nästa gång eller något sådant. Man skulle aldrig gå fram till en person med ett F och säga hur mycket bättre man är för då kan man ju bli sårad! Tror ni inte att jag blir lika sårad?
 
Sedan finns det de som är medelmåtta. De får ibland ett A och ibland ett E. Det beror i vilket ämne. Det är oftast de här som trycker ner när de får ett A. Det är inte alla som gör det men det finns oftast några i varje klass. Självklart ska de vara stolt för att de fått ett A men för det måste de inte få någon annan att må dåligt för viljes...
 
Det jag egentligen vill säga är att även om man är bra eller dålig så ska man ändå inte skryta! Jag känner ibland att det skulle vara mycket lättare om jag alltid låg på ett C men nu gör jag inte det , och kommer inte ändra på mig heller! Gilla läget alla ni som har dåligt självförtroende och sluta att trycka ner på andra! Tänk dig själv om någon säger samma sak till dig, hur skulle du då må? Alla är vi människor och alla har en dålig dag. Jag kan också få ett dåligt betyg en dag!
 
/Kram!
 

 

Hur skulle det vara?

 
Hur skulle det vara om jag inte hade en tvilling? Skulle jag vara den person jag är nu? Skulle det vara jag som fanns då eller skulle det varit Matilda?
 
Jag har aldrig i hela mitt liv varit själv. Jag och Matilda är enäggstvillingar vilket betyder att vi kommer från samma ägg men delades upp i två efter befruktning om man förklarar lite fort. Det betyder alltså att jag och Matilda har varit tillsammans sedan vi skapades. Vi har levt i mammas mage i hela 9 månader innan vi kom ut i den riktiga världen. Vi bråkade och taffsade innan vi fanns. Det är ganska svårt att förstå!
 
Men hur skulle det vara om ägget inte skulle delats upp utan varit ett? Blivit en individ? Då skulle jag inte ha den bästa vän jag har nu... Då skulle jag ha kommit ut i denna värld helt ensam. Jag skulle nog har varit starkare och kanske inte varit med de personerna jag är med idag. Jag skulle ha en helt egen identitet och inte tas som att jag är precis lika dan som Matilda. Jag skulle aldrig skriva i "vi" form hela tiden som jag gör nu utan skriva i "jag" form. Jag tror nog att jag skulle vara en helt annan människa, både på gott och på ont. Jag skulle nog ha gjort fler dumheter men skulle också vara mer självständig och fått mer saker är vad jag får nu.
 
Men vad skulle jag göra utan Matilda? Hon är ju min andra halva och hon kommer alltid vara en stor del av mitt liv. Utan henne så skulle inte alla på hela skolan veta vem vi är. Alla känner till de långa, lockiga och fräkninga tvillingarna uppe i C. Alla i Nordmaling vet typ vilka vi är. Vi är teater apor och visar oss i olika sammanhang. Om Matilda av någon anledning skulle dö så skulle jag aldrig bli mig själv för jag är inte mig själv utan henne. Hon är en stor del av mitt liv! Ibland kan det vara krävande och ibland så j*vla roligt!
 
Det jag vill ha sakt med detta inlägg är iallafall att jag skulle inte vara den person jag är idag utan Matilda. Jag skulle inte kunna leva utan henne och så är det! Alla som tycker att jag och Matilda år så dryga för att vi alltid är tillsammans får gilla läget!! Hon har alltid funnits i mitt liv och hon är min syster som jag kan sätta på plats och bråka med samtidigt som hon kan sätta mig på plats! Hon är helt enkelt min bästa vän!

/Kram älskade syster!!
 
 

Mina mål med Fred

Hej! Tänkte skriva upp några mål jag vill uppnå med Fred. Har ingen tidsgräns NÄR jag vill ha uppnåt dom, men vill uppnå dom.
 
  • Få ett bra flytt på P&J/ klubbtävling i LC ( 90cm ).
  • träna banor på 1m.
  • Få en bra känsla under en dressyrtävling. Alltså inte att jag ska få bra procent utan att han ska vara framme och det ska kännas lika lätt som på träning.
  • Komma ut på någon lokal/regional med Fred. Skulle vara bra för både honom och mig  att få träna.
  • Starta en LB ( 1m ) om vi är redo.
  • Lära Fred galoppombyte.
Det här är mål jag skulle tycka vara roliga att lyckas med! Skulle vara super kul att komma ut på någon tävling men det vet jag inte ens som jag skulle få... Man kan ju alltid drömma! :D
Han kan då om han vill!
/Kram!!
 

kommer sakna dig <3

Hej! Har haft en ganska tuff kvällmed många tårar  men kommer inte skriv ut det här, inte än iallafall!
 
När jag väl kom hem så for vi och köpte min efter längtade pizza!! Super gott! Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag har tänkt på vad som hänt och försöka tänka positivt...
Jag är glad att jag har dig!
/Kram!!

barn ungdom vuxen

Vi kommer alla att vara barn, undom och vuxen. Kommer börja skolan, bråka med föräldrar och bilda familj. Men varför är det då så att några vuxna inte kan lyssna på oss barn och ungdomar? Igår på mötet pratade vi om både jobbiga och viktiga saker om ridklubben. Vi pratade om att det är för lite instruktörer och att vi går knapt runt. Det är jätte jobbigt att höra då man tycker att det går så bra på klubben just nu! Inga bråk och alla hästar är friska. Det som var väldigt frustrerande är att många av de vuxna klagade bara och sa negativa saker, och de är inte ens där? Tycker att det är väldigt konstigt att man pratar om saker när man inte engagerar sig i klubben! Och så har vi vissa personer. De flesta som är med där var på klubben mycket för kanske 10 år sedan eller är inte där mer än 1 gång i veckan så de ser inte hel heten. De ser klubben genom papper och resultat och klagomål de får genom mejl. De ser inte både det positiva och negativa om klubben. Vi ungdomar ser helheten. Vi ser om någon häst mår dåligt, om rideleverna mår dåligt, om stallet är skitit m.m... Då när vi sitter på det där mötet säger de jätte mycket negativt och när vi ungdomar försöker säga något viktig så är en av de vuxna så j*vla taskiga och viftar bara bort det som om de inte hört! Blir så arg!  De pratar om att det är så många hästar som mår dåligt, inte ska vara här och  borde säljas utan på att tänka på att de pratar om våra älsklingar! De säger att vi ska ha hästar så om man tar i munnen på hästen ska den söka sig neråt och att alla ska kunna öppna och sluta och galoppombyten och ska hoppa allt man styr på och gudarna vet vad! Finns det sådana ridskolehästar? Vi äger inte en ända, och det tycker jag är bra! Våra hästar älskar att jobba även om de behöver mycket hjälp och stöd, de gillar att hoppa om man hjälper och stöttar dem och de älskar att vara ute i skogen, men de är inte maskiner som gör allt man vill. Alla våra hästar får leva som hästar och de får göra allt en privathäst får göra. De går i form om man jobbar rätt och de gör oftast sitt bästa.    Tillbaka till ämnet var iallafall at jag menar att några vuxna ska tänka sig tillbaka till vår ålder och förstå att även vi har bra idéer och har frågot och svar. Igår fick inte vi ett ända tack för det vi har gjort på klubben men det fick då ridlärare som har slutat och alla vuxna fjäskade bara för att få tillbaka henne. Tänk er att ni säger något viktigt till en vuxen och de voxna tar det som man är tre och svamlar på. T.ex.Jag" Hur blir det med tvättmaskinen som är sönder?" jag får till "svar" " Apropå tvättmaskinen så letar vi efter en ny tvättmaskin" Och personen kollar endast på de vuxna, inte på den person som har frågat frågan för den personen inte är 18 år. Jag kunde lika gärna har sagt "Jag är en prinssesa och jag är 3 år gammal!" Skulle ändå inte fått något svar! Så när min mamma kom så blev det en lättnad! Hon sa bara positiva saker och sa alla sakker vi inte vågat säga efter mötet till ordförande! ÄLSKAR DIG MAMMA!!!   Så att alla vet så drar jag inte alla vuxna under ett strå. Vi har 2 vuxna personer som man kan säga skaer till som rör till stallet och det är mamma och Elin! Ni är bäst! De vuxna jag älskar på stallet mest är de som hjälper till och inte bara kollar på papper! Alla instruktörer, och vissa föräldrar på klubben är så sjukt bra! Lyssnar och hjälper en om de kan!  Blev ett lågnt inlägg och lite svårt att hänga med i men behövde verkligen skriva av mig!Klubben! Vad skulle jag göra utan dig?/Kram!!

orkar inte mer...

Jag orkar verkligen inte mer! Kroppen är död, sömnen är lite och sommar lovet är slut. Jag är sur konstant och det vet alla runt mig. Jag höjer rösten och skriker för det minsta och jag känner bara ilska i mig. Idag när jag red var jag jätte glad, och det är första gången på hela veckan... Det måste bli en förändring annars kommer jag gå in i väggen som 14 åring.
 
Stallet är verkligen alldeles för jobbigt just nu. Förut ville jag vara där hela tiden och jag var alltid glad när jag var där. Nu så vill jag dit men kroppen vill inte och när jag far dit ändå så är jag bara sur och butter och bränner av för minsta lilla sak. Jag blir galen när någon nybörjare frågar om sadeln ligger rätt, om de inte borstar hästen nog mycket, om de är sena till lektionen eller om någon har en sak som är rolig för de så är jag som värsta bitchen och ryter tillbaka och säger åt dem att de borde hjälpa till mer. Vet inte vad jag ska göra!
 
Nu när stallgubben inte har varit där så har det varit tidiga morgonar, sktigt överallt och inga grejer har varit framme. Jag hade tänkt få sova de här sista två veckorna så att jag skulle vara utvilad, men tvärtom. Har inte sovit nästan någonting! Förut fick man jobba hårt och sen rida, men nu ska man bara jobba hårt och INTE rida!
 
Just nu så skrattar resten av familjen nere och jag blir ARG! Håll käften! Jag har ont i huvudet och om inte jag kan skratta ska för f*n inte någon anna skratta! Om jag ska orka det här måste jag sluta vara på stallet om jag inte behöver, inte ta på mig något och börja vara med kompisar på fritiden! Måste få skratta mer! Inte bara diskutera och skrika utan PRATA! Jag måste också ta tiden att vila, inte har för höga mål i skolan och börja leva mitt liv utanför stallet! Vara ute med kompisar och ha kul! Det blir min plan för hösten 2013- HA KUL OCH LEV LIVET!
 Det är du dom gör mig lycklig och får mig att fortsätta!
/Kram!!
 

hemma från stallet...

Nu har jag fått lite mat i magen! När vi kom till stallet smörjde vi hästarnas grejer! Tog kanske 1-1.30 timmar att smörja. Sedan la vi in hö till hästarna och började ta in dom. Klockan var runt 5 när alla var inne och Fred såg förj*vlig ut! Han hade rullat sig. Jag tänkte borsta honom men sen kom jag på att det är en annan som ska rida honom så jag fick ingen tid att borsta...
 
När mammas lektion skulle börja kände jag hur fingrarna kliade. Jag ville verkligen sätta mig upp och trimma honom! Men det fick jag inte, han är inte min längre... När Moa (hon som red, även min kompis) hoppade upp kände jag hur jag verkligen behövde rida, men får inte. Jag sätter mig på en bänk vid ridbanan och kollar på. Mina ben börjar skaka smått. När Moa kortar upp tygeln går han i form DIREKT!! Det har jag aldrig sett hända med någon annan än med mig på Fred. Han fortsätter gå i form i både traven och skriten. Det är liksom bara att sitta där! Jag känner hur tårarna rinner... det är jag som ska sitta på hans rygg jag som har slitit och hafft ont i fingrarna, ochjag som fått honom så här fin, ingen annan! Har aldrig kännt så här förut, svartsjukan. Men han är inte min, han är ridskolans och jag ska vara glad för att jag har fått rida honom heeela sommaren lång istället!
 
Jag borde vara stolt över mitt arbete!Han går nu i form hur enkelt som helst! Han drar inte i munnen och han bär upp sig själv. I galoppen behövs det lite mer jobb för att han ska bli jämnsidig och orka mer när han är lätt i handen! Är så stolt över dig fred! Älskar dig över allt annat på hela jorden! Det kommer vara jobbigt den här veckan men sedan kommer jag att sluta att vara svartsjuk utan istället vara stolt över Fred, han sköter ju sitt jobb precis som man vill att alla ridskolehästar ska göra!
Min vakraste!
/Kram!!

Mina tankar

Ja det jag har tänkt börja med är att ladda upp videoklipp där jag berättar om mina tankar... Min första vlogg!
 
/Kram!!

snygg?

Kan man kalla sig själv snygg?
Hur vet man att man är snygg?
Hur ser man ut när man är snygg?
 
Jag kan tänka mig att när många tänker på en snygg tjej tänker de på en tjej med lågnt blont hår, snygg kropp, 160-170 cm lång, perfekt hy, använder smink och populär!
 
Jag är inget av det ovanståenade... Jag har lockigt och rött hår, jag har en normal kropp, jag är över 180 cm lång, har acne och fräknar, använder nästan aldrig smink och är inte populär för fem öre, men är jag mindre snygg för det?
 
NEJ!Alla ser olika ut men alla är vackra på sitt sätt. Jag tycker själv att jag har ett fint leende ( utom när man ska ta kort) och jag tycker om mina långa ben. Alla är vackra på sitt sätt och glöm inte det!
 
Jag är kanske inte det vanliga som någon skulle kalla snygg men jag gillar mig själv ändå! Det hoppas jag att alla gör. Alla där ute är snygg på sitt sätt! Skit i vad andra tycker! Du är lika vacker som någon annan! Glöm inte det!
 Jag på midsommar!
/Kram!!
 

Tidigare inlägg